En ljummen sommarkväll gör skönheten mig stum och hänförd. Det är vackrare än min tanke kan tänka, än mitt öga kan se, det sköna går på djupet och tvingar fram en tår. Mitt hjärta ser bortom det rent synliga. Jag tycker mig höra änglars sång i lövverket som sakta spelar i den ljumna brisen. I min dotters klara blick ser jag stänk av något heligt. Solens strålar silar in i vår trädgård likt gränslös kärlek från en bottenlös källa. Blommorna sträcker på sig och lovsjunger sin skapare i all sin prakt. Jag längtar inte bort, jag vill bara vara här. Lycklig tankar jag varje sekund, fyller min själs alla förråd. Stunder likt denna kan ta mig genom många mörka vintertimmar. Vem är du som skapat allt detta? Inte skulle mitt öga kunna vila på dig, inte skulle jag förmå stå upprätt i din närhet, inte skulle mitt hjärta kunna fortsätta slå i din frånvaro. Gåtfullt, gränslöst liv är mig givet.