Tyngd

Vissa saker i mitt hem är näst inpå ovärderliga. Den varsamt snidade tranan i trä som min morfar gjort, tekopparna från mormor. En blomvas som jag ärvt. För att nämna några saker jag absolut inte vill vara utan. Till och med mina barn har förstått att dessa saker värdesätter mamma, då betyder inte röra, INTE RÖRA!  De saker jag köpt själv väger inte lika tungt, av någon anledning. Det är mer slit och släng över dem, går de sönder köper jag väl mig en ny, tänker jag mer eller mindre omedvetet. Men de äldre föremålen går inte att ersätta, vilket gör att värdet stiger. Ur den synvinkeln finns det inte mycket av värde som produceras i dagens samhälle. Där allt bygger på kvantitet. Kvalite och kvantitet är inga kompatibla danspartners. Svänger den ena runt på dansgolvet får den andra inte plats. Behovet av den äldre generationens avtryck i mitt hem är därför stort, det ger en tyngd jag annars skulle sakna. De visar på mina rötter, att dom går djupt, djupare än nuet och igår. Vissa saker andas minnen och de syresätter min själ. Det gångna är viktigt, dåtiden är nutidens barlast.