Baksmällans heliga dag

Det brukar bli trevligt på midsommarafton, det är inte problemet, jag har bara lite svårt för den högtiden, stundtals. Har svårt att definiera inför mig själv vad det är jag firar egentligen. Är det att mörkret med små smygande steg börjar kräva tillbaka sin lott, eller är det sommaren, kort och gott. Eller är det som med en del växter som blommor just innan de skall dö, när vi står på toppen av det braiga, firar vi innan det är över. Eller är det bara en tradition med rötter så djupa att anledningen inte spelar någon roll. Det finns säkert tusen anledningar och ingen är väl sämre än den andra,  jag får helt enkelt fortsätta försöka ta reda på just mitt skäl till den svenskaste av högtider. Egentligen gillar jag att vara i staden på midsommarafton, blir dock sällan så. Jag gillar att andas i tomrummet, att vistas i fartdraget av alla människor som stuckit till landet. Till landet för att fira, dricka och ha roligt, förhoppningsvis ha roligt i alla fall.  Men säkert i denna högtid som med alla andra,  finns det en viss tragik invävd, som en tunn svart tråd i den färgglada tavlan. Men det konstigaste av allt är att alla butiker har stängt dagen efter! Baksmällan är det enda giltiga skälet till att  kommersen tar en andpaus. Vad säger det, egentligen? Kanske att shoppa och supa är två värden högt värderade i det svenska samhället. Två styrande lagar. En fadd smak sprider sig ofta i mitt sinne denna dagen efter, och i mitt fall beror det inte på spriten.